Om mig

Jag är en kille född 1995 som brinner för friidrott och allra mest för den mest krävande grenen, nämligen TIOKAMP,grenarnas gren.

Jag började min idrottskarriär som sexåring med att spela fotboll i Hässelby SK. Jag tyckte inte att det räckte så mamma och pappa fick mig att testa friidrott också. Inom friidrotten tävlade jag först för Sundbybergs IK (mammas gamla klubb), men när jag var åtta år så bytte jag till Hässelby SK som jag fortfarande tillhör!

Fotbollen gick väldigt bra och när jag var 10 år tillhörde jag Brommapojkarnas förstalag, dvs Sveriges bästa ungdomslag. Vi vann det mesta med laget och fick åka på internationella turneringar flera gånger per år. Största framgångarna är nog tre raka finaler i Gothia cup, Världens största fotbollsturnering! År 2007, när vi vann mot Elfsborg med 4-3, gjorde jag 3 av våra mål…se sista och avgörande målet här

Framgångarna med laget fortsatte, vi vann Sanktan i Stockholm som 15-åringar och gick till Riksfinal mot Landskrona BOIS och IFK Göteborg. Finalen direktsändes i TV och vi vann även denna stora seger. Jag gjorde ett av våra två mål i avgörande matchen mot skåningarna, se här

Parallellt körde jag också friidrott (mest tävling eftersom fotbollsträningarna prioriterades)och det gick oftast bra. Jag har många tävlingsrekord kvar i de yngre klasserna på ungdomstävlingar som Valbo Games, Gurkspelen och många andra. Jag tog ett SM-silver i mångkamp som 15-åring egentligen utan någon friidrottsträning alls! Under vintern 2011 snurrade många tankar i huvudet på mig, vi fick ett lite längre uppehåll från fotbollen och med bara ett par veckors fokusering på friidrottsträning gick jag från 1,71 till 1,81 i höjd… Jag började mer och mer känna att det var inom friidrotten jag ville fortsätta utvecklas.

Sagt och gjort, i mars 2011 meddelade jag min chockade fotbollstränare att jag skulle sluta. Nu inleddes istället en fokuserad satsning på tiokamp. Redan under våren märkte jag att träningen gav resultat, jag gjorde en stabil mångkamp i Täby och fick som belöning en plats i Nordiska mästerskapen i mångkamp i Finland= LANDSLAGSDEBUT, wow!

I min första landskamp blev jag bästa 95:a och satte nytt personligt rekord. Sommaren 2011 fortsatte jag att förbättra mina resultat och lyckades återigen ta ett SM-silver i mångkamp. Satsningen gick vidare och efter en lyckad höst- och vinterträning så kom de personliga rekorden och framgångarna på löpande band. I mars 2012 vann jag inomhus-SM i sjukamp och äntligen kunde jag hålla i mitt första SM-GULD, vilken känsla!!!

Att fortsätta träna hårt var ingen konst efter den vintern, och våren/sommaren gick om möjligt ännu bättre. Jag vann Lerumskampen i maj 2012 och blev även detta år uttagen till Nordiska som gick i Sandnes, Norge. I riktigt dåligt väder (kallt, regn och blåst) lyckades jag vinna = NORDISK MÄSTARE på nytt personligt rekord igen!

I slutet av sommaren startade jag i fem grenar på individuella SM och tog medalj i alla fem, helt otroligt. Allra bäst gick det i tresteg där jag vann och blev uttagen till Ungdomsfinnkampen. I Finnkampen slutade jag tvåa, slagen av en finne.

Säsongen avslutades med tre intensiva helger i september; Mångkamps-SM, Stafett-SM och Skol-SM. Mångkamps-SM blev en superhelg för min del, jag persade i flera grenar, vann och satte nytt svenskt rekord för 17-åringar!!! Se videon från tävlingen här.

2013 blev ytterligare ett framgångsrikt år. Inomhus gick okej, jag kom 2a på JSM i Sjukamp efter min 1 år äldre konkurrent. Utomhus lyckades jag kvalificera mig till mitt stora mål för sommaren, nämligen Junior EM i Rieti, Italien. Mitt första stora internationella mästerskap som skulle komma att bli en succé. Jag kom till tävlingen med ett personbästa på 7251p och lyckades förbättra detta med hela 300p till 7532p. Jag slutade 7a i tävlingen varav jag var 3e bästa 95 grabb. Höjdpunkten var 2.04m i höjd med sinnes mycket luft.
1 vecka efter tävlingen gjorde jag en klantig sak som skulle komma att kosta. jag skadade menisken och fick gå på kryckor med ett skydd om benet, som sedermera blev en artroskopi operation på Sofia hemmet i november. Jag var minst sagt orolig för min karriär, farsan likaväl han. Kommer jag kunna hoppa högt/långt i höjd + längd var den frågan jag ställde till mig själv mest…

2014 säsongen som jag sett fram emot blev inte som jag tänkt mig. I och med menisk skadan blev det ingen grundträning för fem öre och jag missade otroligt mycket. Jag hade sett fram emot Junior VM i Eugene, USA i 2 år för att knipa ett topplacering. Den planen fick jag stryka tyvärr. Jag lyckades heroiskt kvala in till tävlingen och slutade där 12a på 7513p, jag var 20p från totalpers utan att persa i en enda indivuell gren, jag gjorde en okej tävling men i efterhand var jag mest stolt över att ha kvalat in till tävlingen i och med knäskadan.

Hösten 2015 var jag taggad för revansch. 2015 skulle bli min bästa säsong hittills bestämde jag mig för, det skulle även bli så. Inomhus säsongen gick riktigt bra, jag knep SM silver för seniorer i Sjukamp på 5623p med bl. a 2.05 i höjd och 7.18m i längd. Några veckor efter vann jag JSM i längd på 7.33m.
Utomhussäsongen skulle bli desto roligare…
I maj åkte vi till Firenze, Italien för årets första tiokamp. Jag lyckades komma 4a i en bra tävling med 7531p, detta var min första riktigt seniormångkamp med högre häckar samt tyngre redskap etc. Med den poängen kvalade jag in till sommarens mål, Junior EM i Tallinn för 20-22 åringar.
Jag gjorde även en landskamp däremellan mellan Sverige-Estland-Finland i Tartu, Estland. Tävlingen gick inte alls som jag ville och jag slutade på en poäng på 7452p och började bli lite oroad inför Tallinn, men det fanns det ingen anledning för.
När det var dags att åka till Tallinn kände jag i ganska bra slag. Jag bodde med min bästa kompis Andreas Carlsson, höjdhoppare från Ymer. Familjen var på plats (inte brorsan dock för han hade UVM i Colombia ett par dagar senare). Släkten var där, samt andra vänner till släkten, jag hade min fanclub på plats kan man säga, Den gula väggen MEN SÅJA.
Stämningen var god i truppen, men det var lite jobbigt att vänta till dem 2 sista dagarna innan jag skulle äntra banan. Det var inte först under uppvärmningen som jag kände att: fan det här känns bra i kroppen. Jag kommer ihåg mina stegringar jag gjorde i joggskorna innan callingen, jag tänkte bara att idag kommer det gå undan på 100m om vindarna blåser bra där ute.
Det gjorde dem, +1.9 m/s och jag fick den bästa start man kunde få, under dröm 11, 10.98m och fancluben var i extas, såja! Efter 100m kom längden där jag lyckades få till ett Bob Beamon hopp på 7.81m…
Sedan rullade det bara på, längden var nog det sjukaste jag upplevt hittills i karriären. Jag slutade 5a i Tävlingen på 7884p varav jag var bäste 95a. Pers med 330p och jag hade gjort min livs tiokamp hittills.

 

Efter Tallinn var det en del SM tävlingar kvar på säsongen, dessa gick okej. Men det som var roligt var att jag knep mitt första Senior SM Guld i Gävle i mitten på september. Jag fick även göra debut i Diamond League i Längd på Stockholms Stadion mot bl.a OS mästaren Greg Rutherford etc, coolt!
Säsongen 2015 var ett faktum, mitt livs säsong. I slutet av december belönades jag genom att bli uttagen i SOK:s Topp & Talangprogram i min satsning mot en medalj i OS i Tokyo 2020. 

2016 och 2017: Kommer snart